Än en gång!

Insåg just att jag har haft 3 bloggar(!).
Men nu måste jag ta tag i det här och bara ha 1 blogg.
Jag älskar att skriva, har alltid skrivit och nu på slutet har jag verkligen saknat det.
Nu ska jag bara hålla mig till den här och försöka få lite struktur på mitt bloggande, som förut har varit en gång per halvår...

Kanske ska börja med att berätta vem jag är.
En tjej på 23 år. Bor i Norrland med min sambo sen 6 år tillbaka och min son som är 4 år.
Väntar en liten pojke till, som ska försköna våran familj med sin härlighet :)
Älskar att vara mamma, älskar att ha ansvaret över en sån underbar kille som Leon är. Han är självklart mitt allt och den underbaraste Leon på denna jord :D
Jag pluggar just nu till USKA, gör så gott jag kan. Det är inte så lätt att hinna med skolan när man inte mår riktigt bra.
(kan komma till det senare) Har underbar kontakt med mina föräldrar, dom är mina pelare i livet och det är mycket därför vi inte tar oss från Umeå regionen ;) Jag skulle gärna bo granne med dom ;)
Nog om mig... och mer om vardagen.

Lilla grodan som ligger och gror i min fina runda mage vill tydligen titta ut lite tidigare. Redan i v.18 var kroppen beredd på att föda, men det ville jag inte va med om... så det blev att ta det lugnt och ta varje dag för vad det va. Nu är jag i v.30 och grodan vill fortfarande ut, har fått värkstillande dropp och ska ta det väldigt lugnt nu. Men för oss känns det ganska lugnt, att få höra i v.18 att om bebisen föds nu så kan vi ju inte göra någonting är alldeles förskräckligt. Så nu när vi är i v.30 och alla läkare säger att vi verkligen har oddsen på vår sida och att bebisen antagligen skulle klara sig utan några bekymmer känns så otroligt skönt. Han får gärna stanna i minst 5 veckor till och växa sig till en riktigt stor kille i magen men duger inte magen så kan vi inte göra så mycket.
Det är bara att vänta och se och varje dag är värdefull för lilla grodan.

Leon är ju helt lyrisk över att få en lillebror! Han pratar med bebisen varje dag och varje dag svarar bebisen med en massa bök :) Syskon kärlek redan i magen.
Jag älskar tanken på att få ge Leon ett syskon, det var inte helt självklart efter sambons hemska olycka. Men vi är här nu och det här kommer bli alldeles perfekt.
(sambons olycka får bli ett ämne någon annan dag)

Nu ska det vilas och sova så jag har ork imorgon också.

Later!